Sigrid 1978-2008

Sigrid 1978-2008 – en fars betraktelser
Detta fotoprojekt är inspirerat av den engelska fotografen Jo Spence
(1934-1992) som var en av de viktigaste personer verksamma inom
begreppet fototerapi eller terapeutisk fotografi. Spence var
(studio)fotograf och efter att ha drabbats av bröstcancer på
1970-talet vidareutvecklade hon bl a modeller att med fotografins
hjälp bearbeta sin sjukdom. Hennes arbeten och metoder finns
beskriva i ett flertal artiklar och böcker, t ex den postuma boken
Cultural Sniping. The art of transgression (1995), Routledge:
London & New York. Jag blev helt tagen av Jo Spence och
fototerapin efter att ha läst om och av henne och kände att jag ville
prova att på ett liknande sätt bearbeta Sigrids tragiska bortgång,
eftersom det varit svårt att till och med prata om det som hänt.
Jag bestämde mig för att delvis använda några äldre bilder på
Sigrid för att göra några “nedslag” i hennes liv – saker som hon
tyckte om. I övriga bilder har jag använt en modell, Amanda som
kände Sigrid väl och fungerade lite som storasyster, som
ställföreträdare för Sigrid. Därpå följer en serie fotografier i svartvitt,
där jag funderar över frågan varför. Den avslutande bilden är en slags
positiv återkoppling med mig och Amanda som håller ett fotografi av
Sigrid och Amanda från julen 1980. Jag känner att det här projektet
i någon mån har hjälpt mig att bearbeta traumat förknippat med
Sigrids självmord. Jag hoppas att betraktaren tycker om mina
bilder och kanske förstår.
Till sist vill jag tacka Amanda Mogensen som var villig att ställa upp
som modell. Amanda, jag tycker att det har känts skönt och tryggt att
bearbeta Sigrids död tillsammans med dig. Jag tror inte att det skulle
fungerat med någon annan!